Idag hände något fruktansvärt hemskt. Usch har aldrig i hela mitt liv mått så dåligt. Vår lille bäbis vart inlåst i bilen, den självlåste sig när vi båda klev ur och skulle packa ur. Bilen var på och hunden kvar i bilen och full ös på värmen. Dessutom var lillen påklädd till tänderna. USCH vilken chock. Tänk er själva in i situationen. Att uppe i vildmarken ha en bäbis inlåst med en valp i en bil, som utvecklas sakta men säkert till en bastu. Som tur var hade Artur värmen riktad mot framrutan. Jag vart helt vild men kunde absolut inte göra något för att få upp bilen, var påväg att slå in rutan men var rädd att glaset skulle skada hans ögon. Lillen tittade på oss och grät hysteriskt. Som tur var så kom en kille som hade direktnumret till ängeln Lars-olov. Han körde med en flera ton tung bärgningsbil genom eld och vatten för att hjälpa oss... Har aldrig någonsin upplevt att 20 minuter kändes som en evighet. Efter händelsen mådde jag så illa och vart yrslig. Lilleman var alldeles svettig men GUD vilken enorm liten kille vi har.. Han återhämtade sig snabbt och log på en gång när vi äntligen kom in i bilen. Nu ikväll när vi åkte hem till stugan igen så höll han krampaktigt tag i min tumme och tittade spänt på mig hela vägen hem... Mmm vår lille gubbe.... Hela dagen idag har han blivit bortskämd av sin mormor.
Läxan idag vart att alltid ha med reservnycklar i fickan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar