Kan man göra en barnsaga om Auschwitz?

Kan man göra en barnsaga om Auschwitz?

Fick frågan ställd efter en artikel som DN publicerat i sin Kulturbilaga. Artikeln hittar ni HÄR

I alla tider har man försökt fostra barn genom rädsla. Minns själv att vi inte fick gå till bäcken för då skulle näcken ta oss. Alternativt så skulle vi förtrollas av skogsrået om vi gick in själv i skogen utan någon vuxen. Alla minns väl också Karius och Baktus? Tandtrollen som förstörde våra tänder om vi inte lydde och borstade vår garnityr som föräldrarna sade. Minns även att min käre mormor varnade mig för att vissla i skogen när jag var med henne på fjället och plockade bär, för det skulle tydligen dra björnar till sig. Vi alla har väl läst Mors lilla Olle som i skogen gick och hade solsken i blick. Han visslade och vips så stod björnen där. Elsa Beskows skildringar om tomtar och troll var väl heller ingen munter godnattsaga att ta till sig.

Då ska vi inte prata om de olika falangernas biblar som vuxit sig ur kristendomen och andra frireligösa sekter. Minns en väninna som tillhörde Mormon kyrkan och hur jag förfasades och faktiskt bröt kontakten då vi vart oense om bilderna över hennes barnens sängar. Groteska svartvita aggressiva änglar som skällde på barn. USCH... Kan ångra mig idag att jag då var obstinat för barnens skull. Kanske hade jag kunnat påverka henne konstruktivt att tillslut ta bort de som hon kallade "fostrande bilder" istället vände jag på klacken och gick. Idag så skulle jag ha gjort HELT annorlunda.

Till frågan kan man göra en barnbok om Auschwitz? Ja om den görs ur barnperspektiv så barn förstår utan att skrämmas. Det måste gå att göra en fostrande bok utan att göra bilderna kalla och dystra och likt ett på ett nära döden sätt.

 Idag när man går på bio med små barn så är filmerna så djupa så de hänger inte med i berättelsen. Det skulle vara väldigt spännande att få se och läsa en bok för barn om just Auschwitz. Tänk att intervjua de som var där, hur det var att växa upp i lägren som barn. Har hört horribla historier från psykpatienter men det är väl inte direkt dom historierna som skall präntas ned som barnsagor.

Märkligt ändå att INGEN tänkt på idén att göra en sådan barnbok? Finns det verkligen ingen sådan bok gjord? Allt finns ju i dagens samhälle. 

När man tänker på det så skulle det ha varit självklart och det är bråttom för generationen som satt där finns snart inte kvar. Så jag svarar JA på frågan efter lite reflektion.

Dagens reflektion: Man kan inte linda in sina barn i bomull och skydda dem från verkligheten.