Att växa som vuxen.

I dagarna har en mycket duktig bloggerska varit hårt utsatt av antagonister.

Hon bloggar om inredning, mode och sin familj. En feelgood blogg som hon kallar den. Jag verkligen gillar bloggen och följer den dagligen. Hon har vackra bilder och ett mycket fint hem och fina barn. Allt är frid och fröjd. Skönt i allt elände som finns att det även finns dom som har det bra.

Nu skulle hon behöva slå näven i bordet och stå upp för sin sak och be folk dra dit pepparn växer.

Hennes blogg har under en tid kantats av obehagliga kommentarer från besökare som retat sig på hennes inlägg.

 Kommentarer som nu börjar urarta till obehagligheter och som även ger sig på hennes läsare. Sen visar hon att hon blir misstänksam mot ett flertal läsare som inte menar illa, mer än att ge konstruktiv kritik.

Dels anklagas hon för att utnyttja bloggen för att tjäna pengar med hjälp av reklamintäkter och att hon inte öppet erkänner detta.

Det spekuleras vilt om hennes privatliv. Nu spekuleras det i, om hon verkligen använder alla kläder hon har på sig i inläggen eller om hon lånar och lämnar tillbaka dem, enbart för att göra reklaminlägg för företag.

Även miljönissarna har hittat dit och ställer frågor om miljöperspektiv kontra konsumtion. Ja ni ser själva. Till dem kan jag bara säga -Åk ner till industriområdena och ställ frågan till miljöfarliga industrichefer istället, än att ge sig på en småorts morsa som gillar att shoppa.

Något jag verkligen retar mig på är de jäkla antagonisterna lägger sig i hennes privatliv och spekulerar i vad hennes man säger om hennes konsumtionsvanor, och vilket jobb hon har för att ha råd att shoppa galet och vilket jobb maken har.

Vad i helskotta har folk med det att göra???

Hade jag fått tag i en karl som låter mig handla mig blå, så skulle jag tacka GUD.. För jag om NÅGON har en Divasjäl i en fattigmanskropp.

Så om min gubbe blir RIK, ingen skulle bli lyckligare än jag...

Kan förstå lite att man har ett visst ansvar om man blir enormt känd bloggare att kanske inte få folk att tro att man lever i en drömvärld om man inte gör det.

Då är det bättre att vara ärlig i sina avsikter. Men samtidigt så har man inte skrivit avtal på att man skall vara nån förebild för omvärlden heller.

Sedan kan jag tycka att det är kränkande att ifrågasätta hennes yrkeskompetens.  MYCKET fult gjort.

Kränkande mot de lågutbildade är antagonisterna ofta.

Många skriver nedlåtande saker om att "BARA" vara hemmafru. Det är faktiskt att kränka alla stålmorsor som valt bort sitt egna yrkesliv för att förvekliga sitt liv i hemmet tillsammans med sin familj.

Om hon nu är hemmafru, så är det väl upp till henne och hennes familj, hur de vill leva sina liv.

Jag skulle också vilja vara hemmafru, men sätter mig inte i den sitsen, ifall gubben väljer att dra sen. Då sitter jag där med taskig pension.

Sett det hända med andra, och NIX det skall INTE hända mig. Men jag skulle bli skogstokig om någon skulle lägga sig i, hur JAG väljer att leva MITT liv...

Avskyr att folk skall lägga sig i andras liv. Om jag vill tjäna pengar på MIN blogg, vad i hela friden skulle det göra???

Själv skulle jag bli värsta gamen och se det som, att det är jag, som utnyttjar företagen.

Vill de skänka saker till mig, som jag sen bloggar om, YES jag skulle haka på direkt.

 BRING IT ON...

Många inne på hennes kommentarsutrymme skriver nedlåtande om detta att tyvärr så hymlar hon lite om det och drar på sig ännu fler antagonister genom att radera inläggen som de kritiska skriver. Vilket leder till att ännu flera retar upp sig.

Jag anser att hon själv gör att en liten konflikt växer sig större, genom att tiga.

Nu vet inte jag om det är som dom säger, och jag bryr mig inte ett dyft heller, för jag avskyr Jantelag och beundrar folk som lyckas oavsett rik eller fattig.

Så jag hoppas verkligen att bloggerskan gräver guld i bloggreklammarknaden.

MEN jag kan också förstå att hon retar upp folk genom att inte välja att kommunicera om detta. Skulle hon göra det, så TROR jag att hon skulle bli av med största delen  av antagonisterna.

För jag tror inte dom är avundsjuka utan dom gillar inte, att inte få veta. Folk ska ha reda på ta me fan allting, om alla.

Detta är ett mänskligt beteende och som finns i alla grupperingar och beror på att vi är olika i vårat sätt att vara. Vi tycker helt enkelt att saker är olika viktigt.

Jag förstå kritikerna som retar sig, att sidan ibland är så tuttenutt rosa och skimrande. För man själv inte är sådan.

Folk måste lära sig, att alla inte kan vara lika. Man kan inte kräva det från andra. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter.

Nu bedriver hon INTE en blogg där hon speglar sitt personliga inre och skall inte tvingas till detta heller och ingen kan kräva detta.

Vill hon ha en tuttenuttig,  feelgood sida, så skall hon få ha det. För vi som läser ÄLSKAR bloggen mestadels.

Jag mår bra av att få tanka lite feelgood  inne hos henne och hos andra mycket bra feelgood bloggare.  

Om jag eller du anser att bloggen är ytligt så är det mera vårt eget problem än hennes. Min åsikt. Vi har alla olika personligheter.

Läs boken "Att växa som Vuxen" så förstår ni vad jag nu menar.

Vi alla är en del av ett större socialt sammanhang. Vi lever i det som kallas socialiseringsprocesser. Bloggvärlden är inte helt fri från dessa skeenden.

Enligt farbror Engquist sorteras människor in i fack som exempelvis  typ A-B-C personligheter. Likna dessa personligheter som ryska dockor för att förstå metaforiska liknelsen.

Vi alla har dessa sidor och flera av oss vandrar mellan personligheterna beroende på vilken vi möter och vad vi väljer att berätta.

Personer kan ibland utveckla personligheter där vissa sidor är mer dominanta än andra. det är då de olika personlighetstyperna kan krocka i kommunikationen och ha åsikter om leverne och skeenden.

A-personligheten är personer som lever som den yttre dockan. Man väljer vad man vill vara öppen om, man släpper inte in lika lätt utomstående till mera personliga tankar. På denna nivå pratar man om väder och vind. Färger på kläder och snygga möbler som kan placeras här och där.

B-personligheter är lite djupare. Individer börjar avslöja mer saker om sitt inre liv. Dockan lite längre in, kommer man dit har man passerat det yttre skalet och man törs bjuda mera på sig själv och sina tankar om livet. 

Den personen säger att nej rosa vill inte min man ha i vårt sovrum, även om jag ÄLSKAR rosa så kan jag inte tvinga honom att leva i det varje dag.

B-personligheter är mer privata i sina anföranden.

C-personligheter är den inre dockan. Känslomänniskan, Den sida eller person som skall reflektera, spekulera, diskutera för att förstå andra i sammanhang med sig själv.

Grubblaren kan ibland grubbla in i sig själv och få liten förståelse från de andra personlighetsdragen.

Samtidigt som denne personlighet inte alls förstår den som kan leva helt oreflekterat i sin vardag i gemenskap med andra.

Så gott folk, det är detta allt handlar om inne på den arma bloggerskans blogg.

Olika personligheter som skall tränga sig på in i en individs privata sfär, trots hon valt att dela ett A-personlighets tema med sin blogg.

Det hon skulle behöva göra är att tuffa på sig lite, stå för sina åsikter och vara den hon är.

Säga STOPP... Backa för fan kärringar.

Hon borde erkänna att -Jag vill inte låta er få insikt i mitt privata liv. Ni får nöja er med mitt yttre feelgood liv och passar inte det så STICK....