Personligen så ser jag på självbestämmande ur ett independenceperspektiv och anser att det är vi i vården som skall ge individen så pass mycket information och tid så denne själv hinner sätta sig in i sitt val och själv välja om de anhöriga skall ha insikt i vad som sker. Under mina år i vården har jag allt för många gånger sett hur STARKA anhöriga i princip kör över individen. Den nya lagen verkar se självbestämmandet ur ett socialt sammanhang som man i många länder har. I flera länder så kan de anhöriga förbjuda vårdpersonalen att berätta om exempelvis en dödlig diagnos då man tror att informationen kan knäcka individen och dö fortare. HUR gör vi i Sverige nu när lagen öppnat upp för de anhöriga att vara med och bestämma och utforma vården? Kommer vi att anmälas för lagbrott om vi motgår de anhöriga och går efter det vi tror är bäst för patienten? Kan tycka att lagen går emot vår sjukhuskultur och jag kan tro att det kan bli ett antal etiska dilemman som inte existerat förr.
Integritet för mig är ett brett begrepp och det betyder inte enbart att värna om individens fysiska kropp. Utan att man måste se till hela individen och dess livsvärld då det gäller den fysiska integriteten, psykiska integriteten, kulturella integriteten och det egna jagets integritet och slutligen individens rumsvärlds integritet och dennes informationsintegritet. INTEGRITET för mig är inte bara ett begrepp utan ett begrepp som innefattar så oändligt mycket. Som sjuksköterska har jag agerat det är JAG och patienten i interaktion och sen kommer de anhöriga i handen bredvid. Nya lagen innefattar den att de anhöriga får LIKA STOR plats i vårdkedjan som patienten som individ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar