Sorg i sinnet

Omkring tiggarn från Luossa

Nu är min morfar jordfäst högt uppe på fjället. Cermonin hade vi inne i Särna kyrka och barnbarnsbarnen Therese och Josefine sjöng de låtar vi alla fått höra Morfar sjungit under vår uppväxt. Tårarna kom och det kändes bra. För det är på det sättet man pratar och sörjer den avlidne som berättar om dennes själ. Efter cermonin åt vi en ljuvlig smörgåstårta och fikade med doPp.. Fick träffa släktingar som jag tyvärr inte sett på över 20-30 år. Tänka sig vad en begravning ändå kan föra människor närmre. Efter ätande åkte vi med morfar upp till fjällkapellet i Storfjäten ca 4,1 mil upp bland fjällmark i ett enda stort snömoln. Kargt och vackert kan jag summera jordfästningen och väldigt ungdomlig. Många barnbarn från hela Sverige anslöts och deras barn. Nu ligger han där med vår kära mormor, ja kroppen vill säga, för själv är han för länge sen borta på en bra mycket varmare plats, för morfar han avskydde vintrarna.