Totaly crazy

Vår lille klimp har blivit totaly crazy. Så fort man släpper ner honom på golvet så går benen som trumpinnar och PANG så är han runt hörnen och osynbar. Springer runt och jagar honom och lyfter honom till platsen där han får vara under tryggt förvar. NIXPIX spelar INGEN roll hur mycket leksaker vi placerat där i spännande lådor att dra i. NIX han skall absolut dit han inte får vara. Han älskar att dra i sladdar och peta ner fodralhögar och tidningar. Känner mig lite låst om dagarna och lillen är MÄKTA irriterad på mitt ständiga lyftande. Förr i världen så såg jag VÄLDIGT skeptiskt på lekhagar och såg i princip dessa som lata mammors barnvakt..??!!.. Hur jäkla präktig får man vara??!? och KORKAD! Jösses det är tur man mognar uppe i plytet.

Inser nu mina begränsningar och att jag faktiskt vill ha ett liv. Nu vågar jag inte springa ner i tvättstugan jag hinner inte gå på toa utan att ha en helvild krypande bäbis med mig in. Matlagningen görs med ständiga avbrott. Så japp jag funderar skarpt på en lekhage. Lite komiskt för ca ett par dagar sedan kom sambon hem och tog upp lekhagen till diskussion. NEJ...NEJ Inte ett sådan tortyrcell för min unge sa jag då. Han tyckte jag var korkad för flera på hans jobb hade en sådan åt sina barn (mansdominerat tänkte jag) Sen gick han vidare i sina påstridningar och bad mig fråga på facebook bland mina vänner och det gjorde jag. Bara för att det var KVINNOR som besvarade mig så vart min tilltro till dessa tingest högre. Visst är man väl knäpp. Borde bli dömd av jämställdhetsministern.  Menar herregud tänk hur många timmar jag kanske förlorat i min envishet med mina andra två barn. Älskar lillknodden och skulle aldrig någonsin göra något som inte var väl igenomtänkt. Kollade in på familjeliv och hittade en diskusionstråd om ämnet HÄR och jag skall även fråga på småbarnsmammeträffen idag. Får jag positiv respons så skall hagen stå här illakvickt.